Att välja väg i lavinterräng: Nyckeln till säker riskhantering

Du rår inte över vädret eller hur stabilt snötäcket är men dina vägval bestämmer du själv över. När du väljer var, när och hur du åker så bestämmer du också, medvetet eller omedvetet, hur stora risker du utsätter dig för.

TEXT: MATTIAS TARESTAD


Första steget till bra vägval är att förstå var laviner kan starta. Andra steget är att fundera över vad konsekvenserna blir av att starta en lavin på just den platsen — vad som finns i lavinens väg. Det tredje steget är att förstå vilken väg lavinen tar och hur långt den når om den startar.

Ett helt säkert vägval undviker både de platser där du kan starta laviner och deras utloppsområden. Många människor vill åka snöskoter eller skidor i brant terräng och då blir detaljerna i vägvalen och de goda vanorna desto viktigare för att hantera lavinrisken.

Lavinfaran varierar i både tid och rum. Vädrets växlingar påverkar snötäckets stabilitet och fördelning i terrängen. I Sverige är vinden den stora drivkraften som flyttar snön och i mångt och mycket avgör vilka platser som blir lavinfarliga.

Det är därför möjligt att du från ett åk till ett annat rör dig från säker till lavinfarlig snö. Likaså är det möjligt att åka samma linje två dagar efter varandra men lavinfaran kan ha förändrats drastiskt däremellan. Dessutom så är det ofta svårt att med blotta ögat se om snötäcket är instabilt eller ej.

Det är betydligt enklare att mäta om terrängen är brant nog för laviner eller om det i det tänkta linjevalet finns terrängfällor som minskar chanserna att överleva en lavin. Den viktigaste kunskapen för att undvika lavinolyckor är därför att du lär dig att läsa terrängen.

Värt att notera är att i slutändan är det är svårt, för att inte säga omöjligt, att i längden vistas på lavinsluttningar utan att utsätta sig får någon som helst fara. Däremot kan man påverka hur stora risker man tar. Det lär du dig förstås inte bäst i en tidningsartikel. Bästa tipsen är att gå en lavinkurskurs eller hyra en bergsguide som sköter riskhanteringen.

LAVINTERRÄNG

Laviner är vanliga i alla branta bergsområden där det finns snö. Laviner startar på branta sluttningar men när de väl har startat kan de nå flackare terräng nedanför.

Lutningen på sluttningen är helt avgörande för lavinfaran och i regel blir laviner vanligare och farligare desto brantare sluttning. I torr vintersnö är laviner möjliga när det är brantare än cirka 25 grader vilket är ungefär så brant som när en röd pist övergår till svart. Då laviner i terräng flackare än 30 grader är sällsynta så är det en bra tumregel att använda för praktisk riskhantering men vid särskilt instabila snöförhållanden är den inte säker att använda. I terräng brantare än 30 grader ökar sannolikheten för laviner för varje enskilt gradtal. Absolut vanligast är laviner på sluttningar mellan 35 och 45 grader.

Bästa sättet att ta reda på lutningen är med en lutningsmätare. De finns i vissa kompasser eller som app till mobilen. Det går också att uppskatta lutningen grovt med hjälp av ett par stavar.

Kontinuerlig träning gör att du kan lära dig uppskatta lutningar med hyfsad precision. Några av Sveriges mest erfarna bergsguider startar säsongen med att kalibrera sig — först uppskatta lutning, sedan mäta och slutligen upprepa om och om igen.

På vissa platser blir konsekvenserna av att åka med en lavin genast mycket stora. Många erfarna bergsmänniskor undviker alltid dessa platser — oavsett vad de tror om snötäcket.

Titta nedanför sluttningen, vad finns i lavinens väg? Tänk att du tumlar helt okontrollerat i 50 till 100 km/h. Träd och stora stenblock är livsfaror i de hastigheterna. Även en mycket liten lavin kan ”rycka mattan under fötterna” och få dig att tumla handlöst utför ett stup eller i annan mycket brant terräng.

På andra platser är det stor risk att bli djupt begravd i snötäcket och ju djupare begravd man blir desto mindre är chansen att överleva. Det blir svårare för någon att hitta dig, även med lavinräddningsutrustning, och det tar längre tid att gräva fram dig. Samtidigt är tiden mycket kort — snötrycket djupt i käglan gör det omöjligt att andas.

Bäckraviner, svackor och andra ställen där lavinkäglan bromsas tvärt är terrängfällor. I en ravin behövs bara en liten lavin för att helt begrava en människa.

LAVINENS BANA

Laviner startar bara på branta sluttningar men får de upp farten kan de nå flackare terräng nedanför. Det finns inget exakt sätt att räkna ut hur långt en lavin kan nå, det beror på alldeles för många faktorer. Det säkraste sättet är att iaktta hur långt tidigare laviner nått. I skogsterräng syns det exempelvis som lavinstråk utan träd eller skador på träden. Många olyckor har inträffat för att människor underskattat hur långt en stor lavin kan nå.

Håll avstånd, stanna långt nedanför eller på sidan av lavinbanan. Det gäller särskilt om dina kamrater eller andra befinner sig på sluttningen och kan starta en lavin. Att åka en och en samt stanna på säkra platser är en mycket effektiv strategi för att reducera riskerna men dessa platser behöver då vara ”säkra på riktigt” vilket innebär att du behöver ge dig själv säkerhetsmarginal.

Startzonen är där du själv kan starta en lavin. Där är det viktiga framförallt var du åker. Lavinen startar om och när du belastar snötäcket på fel plats. I utloppsområdet är däremot den största faran att någon annan startar en lavin som når dig eller att den startar spontant.

Passerar du lavinbanan snabbt är sannolikheten för att träffas mindre men om det skulle inträffa är du i en mycket dålig sits, underst i lavinkäglan och med hela sluttningens snö som kommer rusande uppifrån. Därför bör du alltid snabbt passera en lavinbana och minimera exponeringstiden.

VÄGVAL

Att välja säker terräng i svenska fjällen utan risk för laviner är oftast inte svårt. Det finns gott om snällt lutande fjällhedar och breda dalar där det inte går laviner ens i teorin. Nyckeln här är att hålla koll på var du är och vad du har ovanför dig.

Lutningen är det som avgör om en lavin kan starta eller inte vilket innebär att det säkraste vägvalet oftast är det flackaste. Lämpligt nog är det i regel också den enklaste och snabbaste vägen upp på fjället, även när den inte är kortast.

En gammal regel är att följa ryggar och kammar för att undvika laviner. De är ofta säkrare vägval främst på grund av att de lutar mindre. Dessutom samlas i regel mindre drevsnö på ryggen men det behöver inte betyda att snön är stabil. Om bergsryggen är helt säker eller inte beror på hur brant den är.

Flest laviner går under eller den närmaste tiden efter snöfall och snödrev och de går på läsluttningarna. Där bildas nya flak och där är snötäcket mest utsatt för ny belastning. De som arbetar yrkesmässigt håller därför alltid reda på från vilket håll det har blåst och förekommit snödrev. Snötäcket och lavinfaran skiljer sig mellan olika väderstreck på sluttningarna.

Vill du åka brant på skidor eller snöskoter hamnar du ofta i lavinterräng. Lutar det tillräckligt för att en lavin ska kunna starta beror det på snöstabiliteten om det sker eller ej. Det är ofta svårt att avgöra men ta omgivande varningstecken (se nästa sida) på allvar.

Vad du själv kan göra är att minska konsekvenserna om snön inte är så stabil som du trodde. Undvik de platser där en missbedömning blir ödesdiger. Det handlar också om bra vanor, gott omdöme, rätt kamrater och lavinutrustning.

TECKEN PÅ LAVINFARA

• Laviner kommer sällan ensamma — Ser du en lavinkägla eller brottkant är det bevis på att snön varit eller är instabil och att den kan vara det på fler platser.

• Kollapser och suckande ljud i snön — Ett "whumpf" är en signal om att snötäcket är instabilt. Det du hört är samma mekanism som sker i snön när en lavin startar men troligen var det för flackt för snön att börja glida. Långa sprickor som bildas i snön är också ett tecken på lavinfara.

• Snöfall och vind — Flest laviner går vid snöfall i kombination med hård vind och snödrev, då kan snön från stora områden flyttas till läsidorna. Många fjällryggar och platåer är nästan helt snöfria mitt i vintern. Det visar att snön flyttats av vinden till läsidor längre ned där snödjupet kan vara mycket stort.

Många laviner går spontant under ovädren. Men det är också vanligt att instabila snöflak finns kvar även när vädret förbättrats. När människor ger sig ut på snöfältet kan den extra belastningen vara tillräcklig för att starta en lavin. I regel binder snön bättre ju längre tid som gått sedan det senaste stora snöfallet eller snödrevet men det finns ingen enkel regel för hur snabbt snön stabiliseras. Räkna med att lavinrisken är förhöjd i flera dagar efter en större snöstorm. Finns en lavinprognos för området så är den ett viktigt beslutsunderlag.