När turen tar slut

Skidåkning i djup snö kan vara fantastisk. Risken för laviner finns dock alltid där och drömmen kan snabbt förvandlas till en mardröm om du inte är uppmärksam och medveten om farorna.

TEXT: NIKLAS MATTSSON & MATTIAS TARESTAD

Christoffer Mäkitalo: Skidåkare

Jag var med i en lavinolycka i Riksgränsen i mars, 2014. Det hade varit snöstorm och dåligt väder i flera dagar. Som det brukar bli när man sitter insnöad var vi både understimulerade och verkligen sugna på bra skidåkning.

När det till slut sprack upp var vädret sådär strålande vackert som det bara kan vara i fjällen. Det var ganska tidigt den första skiddagen som vi beslutade oss för att vi skulle hajka upp på Nordalsfjäll och åka där.

Enkelt uttryckt kan man säga att vi nonchalerade alla faktorer och risker. Vi tog ett felaktigt beslut den dagen vilket resulterade i att det gick en lavin. Ett enormt snöområde släppte både ovanför och nedanför mig mitt i åket. Jag minns att jag tänkte 'fan, det här är inte bra'.

Jag försökte titta efter en exit åt bägge hållen men insåg direkt att det inte fanns någon och att jag inte skulle hinna ta mig ut. Min andra tanke var att jag skulle ställa skidorna rakt ner i fallinjen och åka rakt utför men jag hann inte. Innan jag ens hade hunnit tänka tanken färdigt låg jag på rygg och åkte med snömassorna utför fjället. Jag låg ovanpå snöytan när den första vågen stannade. Sedan kom nästa snövåg och allt blev svart och tyst.

Anledningen till att jag överlevde var att det var väldigt mycket människor ute och åkte den dagen och att flera handlingskraftiga personer såg när jag åkte. Hade ingen sett mig åka hade det nog tagit betydligt längre tid att hitta mig med tanke på hur stort snöområde som släppte. Jag hade transceiver och rätt utrustning på mig men framförallt hade jag en väldig tur att så många kunniga personer var ute i området.

Med facit hand var det ett idiotiskt beslut och jag funderar än idag över varför jag valde att åka. Det är såklart flera faktorer som spelar in i risktagandet. Först och främst var det en bekant miljö, jag hade ju åkt där hundra gånger förut. Sedan erbjuder Nordalsfjäll enorma ytor snö som då var oåkta efter stormen. Sådana här dagar är det ju väldigt många som är sugna på att åka orörd snö och man vet att allt kan vara uppåkt om en timme. Att något sådant kan spela roll kan såklart låta vansinnigt men man blir liksom förblindad.

Som skidåkare kan man gå kurser och utbilda sig. Man kan förbereda sig hur mycket som helst med både information och alla de faktorer som påverkar lavinfara. Om man inte gör något med den informationen utan väljer att åka ändå hjälper det inte hur mycket du vet eller kan. Man måste inse att det inte ligger någon prestige i att inte åka.

Mattias Tarestad: Lavinexpert, Naturvårdsverket

Christoffers berättelse är på inget sätt ovanlig utan snarare något av ett ständigt återkommande scenario när det kommer till lavinolyckor. Sedan är Christoffer också ett typexempel för ett lavinoffer. En erfaren och välutrustad skid-, snowboard- eller skoteråkare, som ibland har lavinutbildning, men som ignorerar uppenbara tecken på lavinfara och ger sig ut på en brant sluttning. Efteråt verkar individens beslut att åka i den terrängen mycket märkligt med tanke på de uppenbara tecken på lavinfara som fanns.

Det finns alltid en belöning, annars söker du dig inte till faran. Exempelvis så kan brant skidåkning i djup snö vara fantastiskt belönande, ett ögonblick att minnas för resten av livet. Det är dock viktigt att ta med sig att alla aktiviteter i lavinterräng involverar risk, det är utgångspunkten. Att branta snöfält är farliga kan du inte göra något åt. Inte överallt och alltid, men på vissa platser ibland. Det du däremot kan välja är hur stor risk du utsätter dig för. Hur farliga platser du vistas  på och hur lång tid du vistas p de platserna. Du kan inte trolla bort risken utan bara göra en bedömning av den och vidta nödvändiga åtgärder för att minimera den till en acceptabel nivå. Så att du upplever att belöningen gör det värt att ta risken. Går det inte så är risken för stor och då bör du avstå och undvika den.

Laviner är inget oförutsägbart naturfenomen utan ett problem som vi nästan alltid skapar för oss själva. Det är ytterst sällan statistiskt sett som en lavin skadar eller dödar människor som inte vistas på branta sluttningar. Poängen är att vi väljer själva att vistas i lavinterräng. Vi kan därför också vara medvetna om riskerna och undvika dem i så stor utsträckning som möjligt.

Människor har en tendens att tro att de har kontroll över vad som händer. Vi vill inte tro att olyckor sker slumpmässigt, att andra kan kontrollera vad som händer oss eller att ingenting vi gör förändrar den situation vi befinner oss i.

Det finns ju såklart någonting positivt med denna upplevda illusion. Den oberättigade upplevelsen av kontroll skyddar oss mot stress, eftersom de saker vi upplever att vi kan kontrollera är mindre stressfyllda för oss. Det är upplevelsen av kontroll och inte om man verkligen har kontroll som är viktigast. Då man inte upplever att man kan kontrollera saker kan det leda till en känsla av hopplöshet, med resultatet att vi inte kan hitta lösningar på våra problem eller plocka fram den energi som behövs för att lösa dem.

Faran med denna mekanism är att det är lätt att överskatta sin förmåga att hantera svåra situationer, vilket kan bli förödande i lavinterräng. Kanske tror du att du kan göra bättre bedömningar än du gör, eller att du lätt kan åka ifrån lavinen på skotern om snön släpper. Känslan av kontroll kan definitivt påverka ditt beslutsfattande och det är bra att vara medveten om det.

Merja Bergwall: Fjällräddare

De flesta som drabbas är friluftsmänniskor som vistas på branta snöfält, såsom skidåkare och skoteråkare. De flesta svenskar som skadas eller dör i laviner drabbas utomlands. Den vanligaste dödsorsaken i en lavin är att offren kvävs när de begravs under snö. Det är inte heller ovanligt att människor dör eller får allvarliga skador av traumat när de exempelvis kastas ut för stup eller krockar med stenar.

Snön i en lavinkägla packas hårt och blir man helt begravd är det omöjligt att ta sig ur själv. Däremot finns det luft även i hårt packad lavinsnö och en människa som blivit begravd kan ofta andas en liten stund. Erfarenheterna visar att de första 18 minuterna är mycket viktiga om man ska kunna rädda lavinoffer. Efter 18 minuter stiger dödligheten snabbt.

Det kan dock dröja lång tid innan organiserad räddning är på plats vid en lavinolycka. Fjällräddningen har all kapacitet och alla resurser som till exempel helikoptrar och lavinhundar. Tid är dock den absolut viktigaste faktorn vid en lavinolycka.

Ibland vaggas vi in i falsk trygghet, att hjälp finns bara ett mobilsamtal bort. Men organiserad räddning har en ofta en lång startsträcka. Det kan räcka med att vara på en otillgänglig plats i liftnära offpist för att hjälp ska ta för lång tid. Det handlar om minuter för att rädda en människa under snön och i skoter- och topptursterräng så kan det i värsta fall ta timmar innan hjälp är på plats. Det betyder att kamraterna och gruppen tillsammans måste vara ett kompetent team som klarar av att hantera en lavinräddning. Kamraträddningar räddar liv.

Att organisera en kamraträddning och att använda utrustning vid en skarp olycka är inte enkelt. Det är en mycket stressad situation där saker som kan gå fel ofta gör det. Det är därför övning är så väldigt viktigt — övning ger färdighet. Skidpatrullörer, guider och räddningspersonal övar ofta. Det bör friluftsmänniskor som vistas i brant terräng också göra.

Hanteringen av utrustning måste ske instinktivt, en olycka är inte rätt tillfälle att börja fundera på hur du slår om till sök på transceivern eller hur sonden låses i utfällt läge. Enda sättet att hålla huvudet kallt är att ha övat kamraträddning, gärna under realistiska förhållanden.

Sedan är det viktigt att komma ihåg att vid en lavinolycka och nödsituation ska man alltid ringa 112 i första hand. Via SOS kommer larmet att nå fjällräddningen och det är också den vägen man måste gå för att få ut eventuell helikopter eller lavinhund. Sådana stora resurser tar dock tid vilket gör det ännu viktigare att larmet kommer in via rätt väg.

Sedan ett antal år tillbaka har vi till vår hjälp i Kirunafjällen även en initial lavingrupp bestående av skidpatrullörer i området. När lavingruppen får in ett larm via SOS kan de som befinner sig närmast olyckan agera. Lavingruppen är väldigt aktiv och vi genomför övningar tillsammans varje år.

Läs mer via www.svelav.se och www.lavinprognoser.se