1990 lanserades Windstopper.
50 år med Gore-Tex
I 50 år har Gore-Tex hjälpt friluftsmänniskor att hålla regn, snö och vind ute utan att stänga in all fukt från kroppen. Men hur fungerar egentligen ett material som både kan vara vattentätt och andas?
Text: Niklas Mattsson
Före de moderna membranmaterialens genombrott stod friluftsmänniskor ofta inför ett val: bli blöt av regnet utifrån eller av svett och kondens inifrån. Regnkläder kunde hålla nederbörden ute men efter några timmars aktivitet var insidan ofta lika fuktig som utsidan.
När Gore-Tex lanserades på 1970-talet förändrades spelplanen. Tekniken byggde på en upptäckt som Bob Gore gjorde 1969 när han experimenterade med polytetrafluoretylen, PTFE. När han sträckte ut materialet bildades mängder av mikroskopiska porer. Upptäckten blev grunden för det membran som senare skulle bli Gore-Tex. 1976 lanserades den första konsumentprodukten med Gore-Tex och det är från den lanseringen som Gore i år räknar sitt 50-årsjubileum.
Principen bakom det klassiska Gore-Tex-membranet är lättare att förstå än man kanske tror. En kvadratcentimeter av membranet innehåller omkring 1,4 miljarder mikroskopiska porer. De är så små att flytande vatten inte kan tränga igenom samtidigt som vattenånga kan transporteras genom materialet. På så sätt kan regn hållas ute medan fukt från kroppen kan ta sig ut.
Det betyder däremot inte att en Gore-Tex-jacka på något magiskt sätt pumpar ut svett. Transporten av vattenånga påverkas bland annat av skillnader i temperatur och luftfuktighet mellan plaggets in- och utsida. Vid hård aktivitet kan kroppen därför fortfarande producera mer fukt än plagget hinner transportera bort. ”Andas” betyder alltså inte att man aldrig blir svettig utan att materialet kan släppa igenom vattenånga samtidigt som det hindrar flytande vatten från att komma in.
Själva membranet är dessutom bara en del av plagget. Det lamineras tillsammans med andra textilier för att skapa exempelvis två- eller trelagerskonstruktioner där yttertyg, membran och skyddande innermaterial tillsammans bildar det färdiga skalplagget.
Ett tidigt Gore-Tex-vintertält från 1976.
Brooks första Gore-Tex-sko från 1979.
För fjällvandrare, skidåkare och klättrare innebar tekniken en ny frihet. Under 1980- och 90-talet blev Gore-Tex närmast synonymt med kvalitativa friluftskläder och ett begrepp som kom att definiera en hel produktkategori.
Jag minns själv när jag köpte mina första Gore-Tex-plagg i mitten av 1990-talet. Då hade materialet redan blivit något av en kvalitetsstämpel inom friluftsvärlden. När man stod i butiken och jämförde olika alternativ var det Gore-Tex man letade efter. Inte nödvändigtvis för att man kunde förklara exakt hur membranet fungerade utan för att man visste vad namnet stod för.
Femtio år efter konsumentlanseringen fortsätter tekniken att förändras. 2022 introducerade Gore ett nytt membran av expanderad polyeten, ePE, efter mer än ett decennium av utveckling. Det nya membranet är tunt och lätt och tillverkas utan avsiktligt tillsatta PFAS. Det används nu som en del av nästa generation Gore-Tex-produkter.
Källa: Gore-Tex
