Ett möte med Malva

Om att hitta sin väg och sin plats i världen.

Text: Niklas Mattsson

Publicerad i Fjälljournal #17

För alla som har besökt Kirunafjällen under de senaste tio åren är sannolikheten stor att ni har stött på Malva Björkman. Det är inte heller en helt orimlig tanke att ni möjligen träffat på henne flera gånger, på olika platser. Likt mängder av andra säsongare i fjällen har Malva genom åren hunnit med ett gäng olika anställningar på flera anläggningar.

— Mitt första jobb i Kiruna var på Icehotel, berättar Malva. Det var en killkompis på gymnasiet, som också hade sökt jobb där, som tyckte att även jag borde söka. Jag fick jobb i restaurangen men han fick aldrig någon tjänst.

Vid den tidpunkten visste Malva knappt var Kiruna låg och inte hennes mamma heller. När de tillsammans plockade fram en karta och insåg hur långt bort det låg började bägge gråta.

— Det var en jättestor omställning att flytta hemifrån vid 19 års ålder, säger Malva. Särskilt att komma till Jukkasjärvi, i november. Det var tufft.

Malva är uppvuxen ”på landet” några mil utanför Västerås och gick i en liten byskola med 52 elever. Vid 11 års ålder flyttade familjen till stan.

— Jag kände mig aldrig riktigt hemma i Västerås, berättar Malva. Visst, jag hade kompisar i skolan och även vänner via scouterna som jag under 15 år var en del av. Trots detta var det något i relationerna som inte riktigt klickade.

Skidåkningen har funnits med i Malvas liv ända sedan treårsåldern. Familjen åkte ofta skidor i Bjursås där de hade husvagn och det blev även mycket skidåkning i Tänndalen där familjen hade en stuga.

— Skidintresset kom främst från min far, berättar Malva. Jag åkte oftast med honom medan min mor åkte med mina bröder. Redan som barn hade jag en dröm om att bli skidlärare. Och att äga en fyrkantig Volvo. Då skulle mitt liv vara komplett.

»I Riksgränsen mötte jag vänner som åkte skidor och arbetade som skidlärare och det var där jag insåg att det var det livet jag alltid hade drömt om«

Någon Volvo blev det aldrig, istället blev det en husbil. Det blev inte heller en karriär som byggnadsingenjör, vilket var Malvas tanke under gymnasiet. Skidlärare blev hon dock.

— När jag kom till Björkliden första gången upptäckte jag en gemenskap med människor som delade mina intressen och passion för natur och friluftsliv, precis det jag hade saknat hemma i Västerås, berättar Malva. När jag sedan började arbeta i Riksgränsen mötte jag vänner som åkte skidor och arbetade som skidlärare och det var där jag insåg att det var det livet jag alltid hade drömt om. I Riksgränsen väcktes plötsligt min barndoms drömmar till liv igen.

Malva är utbildad på sport- och skidlärarlinjen i Åre och är även utbildad fjälledare. Direkt efter hennes examen i Åre bilade Malva upp till Riksgränsen igen.

— Jag har under åren gjort ett par korta utflykter men i slutändan har jag alltid återvänt till Riksgränsen, säger Malva. Det är där jag både tjänat pengar och varit som lyckligast under de senaste tio åren.

Under de senaste åren har Malva kombinerat frilansuppdrag och olika tjänster, bland annat som både guide och sportchef på Niehku Mountain Villa i Riksgränsen. Den kommande vintersäsongen kommer hon frilansa, bland annat för Kiruna Guidebyrå.

— Till våren kommer jag guida i området runt Riksgränsen, berättar Malva. Jag kommer även, tillsammans med Emelie Johansson på Njuora Treats, för andra året i rad arrangera yoga- och skidåkningsretreats där Emelie ansvarar för yogan, jag fokuserar på skidåkningen och tillsammans delar vi på värdskapet. Våra retreats bokas via Kiruna Guidebyrå.

Under de senaste säsongerna har Malva varit involverad i två filmprojekt. Filmen ”Along the Line” hade premiär vintern 2022 och är i första hand en hyllning till fjällen och naturen men det är också en historielektion och en resa längs den myomspunna malmbanan mellan Kiruna och Narvik. Idén till projektet föddes när Malva besökte en outdoorfilmfestival i Trondheim.

— Alla filmer var producerade och filmade av killar och alla åkare i filmerna var också snubbar, berättar Malva. När jag satt där i publiken kom jag på mig själv med att tänka på hur någon borde göra en film enbart av och med tjejer och när jag lämnade lokalen hade jag bestämt mig för att ta tag i projektet själv.

»Jag kom på mig själv med att tänka på hur någon borde göra en film enbart av och med tjejer och när jag lämnade lokalen hade jag bestämt mig för att ta tag i projektet själv«

Malva kontaktade sin nära vän Sofie Gidlund som direkt nappade på idén. Tjejerna fick även med Haglöfs och Protect Our Winters som partners i projektet.

Nästa filmprojekt, ”Ride to Ski”, tog sin början som ett spontant samarbete efter att Malva stött på Henna Palosaari via Instagram.

— Henna hjälpte mig när jag skulle köpa min första gravelbike och några månader senare hade jag kommit på idén att vi borde cykla genom Alperna med våra skidor på cyklarna, berättar Malva. Henna, som redan hade planer på en film, inkluderade mig i ett filmprojekt om att cykla genom Dolomiterna med start i Innsbruck. Projektet tog fart och förverkligades även denna gång genom finansiering av Haglöfs.

Inför hösten 2025 planeras en ny film som Malva arbetat med i ett och ett halvt år, även den här gången med stöd från Haglöfs. Filmen kommer att utforska hennes tankar kring extremsport och beröra tidigare erfarenheter, bland annat den händelse då Malva startade och drogs med i en lavin vintern 2023.

— Jag har bearbetat den lavinolyckan med hjälp av professionellt stöd, berättar Malva. Med tanke på omständigheterna klarade jag mig lindrigt undan. Jag var dock mentalt förberedd när olyckan inträffade, vilket underlättade både hanteringen av situationen där och då samt den efterföljande rehabiliteringen.

Planen är att filma under våren.

— Det är inte alltid en självklarhet att man återvänder till samma miljö efter en sådan händelse, säger Malva. Jag har dock kommit igenom rädslan att vara ute efter lavinolyckan. Genom att sätta ord på upplevelsen, både känslomässigt och genom det nya filmprojektet, hoppas jag kunna utforska och förstå händelsen djupare. Det här filmprojektet är ett sätt att ge upplevelsen en sista bearbetning och sedan förhoppningsvis avsluta det kapitlet i livet.

Förutom efterarbetet med den nya filmen planerar Malva att tillsammans med en tjejkompis cykla genom Jämtland i sommar för att samla in pengar till en förening som stöttar unga med ätstörningar.

— Det är ett välgörenhetsprojekt för en viktig sak, säger Malva. Jag har också en plan om att föreläsa för unga om att följa sina drömmar och hitta sin plats i livet.

»Jag vill visa att det är möjligt att känna sig vilsen men ändå hitta sin väg och sin plats i världen«

Projektet driver hon själv i samråd med fritidsledare i ett problemområde som betonade behovet av verkliga inspirationskällor för ungdomarna. Efter att ha skrivit en pitch som mottogs väl är planen att under nästa höst och vinter hålla föreläsningar för att dela min historia.

— Jag vill visa att det är möjligt att känna sig vilsen men ändå hitta sin väg och sin plats i världen.