Fysik i praktik

Meteorologi, termodynamik och liknande vetenskap är kanske inte vad vi förknippar med puderskidåkning. Det är dock bara att konstatera att den gamla skinntorra gubben som var din lärare hade rätt — då det gäller att beskriva och ibland även förutsäga världen är fysiken den vetenskap som ligger i framkant. Och som hjälper dig till bättre skidåkning i vinter.

TEXT: ANDREAS BENGTSSON MOSTRÖM

Det snöar mer bland berg, även om det inte alltid känns så när man sitter på en skidort någonstans och längtar efter snö. Faktum är dock att det både snöar och regnar mer bland berg än vad det gör på plattmarken runt bergen. Anledningen är att varm luft kan hålla mer vattenånga än kall luft. Detta kan du studera varje gång du duschar. Det varma vattnet värmer luften och fyller badrummet med vattenånga. När den når den kallare badrumsspegeln eller kaklet på väggarna kondenseras vattenångan och blir vattendroppar.

Samma sak händer när varm och relativt fuktig luft, ofta i samband med lågtryck, tvingas stiga över en bergskedja. När luften pressas högre upp i atmosfären kyls den av och kan därför inte hålla lika mycket fukt. Fukten kondenserar och faller ut som vattendroppar eller snöflingor.

Detta gör även att det snöar mer på vindsidan av ett bergsmassiv än det gör på läsidan. Ni som läst lavinböcker om hur vinden transporterar snö och lägger den på läsidan ska inte blanda ihop saker här. Båda är sanningar. Det jag tar upp nu är det stora mönstret i hur ett lågtryck beter sig mot ett helt massiv. Anledningen är den mur av berg som ligger mellan de två orterna. Så länge luften stiger på västra sidan och kyls av så släpper den nederbörd. När den sedan sjunker på andra sidan blir den varmare igen och släpper ifrån sig mindre.

Den övergripande vindriktningen över hela jorden är västlig. Det vet alla i Göteborg som känt den goa fuktiga luften från havet dra in. Gör man en översikt av lågtrycken över Lappland så kommer så gott som samtliga från väster. Bara en liten del av lågtryck och nederbörd kommer från öst.

Detta är en del av förklaringen till de mikroklimat som råder. Vissa dalgångar leder in snöfall som exempelvis kommer från både väster och från norr. Riksgränsen är en av Sveriges nederbördsrikaste platser medan Abisko får mycket mindre snö och regn. Skillnaden är fjällen som ligger mellan orterna. Dels är det 500 höjdmeter från den nordnorska atlantkusten upp till Riksgränsen, sedan är det ytterligare 1 000 höjdmeter i form av fjälltoppar som Vuoiddasriida, Loktačohkka och Gorsáčohkka innan terrängen går utför igen ner mot Abisko.

Denna topografiska skillnad gör att mycket av nederbörden faller ut på vindsidan i Riksgränsen medan luften blir betydligt torrare på läsidan ner mot Abisko. Är det ett djupt lågtryck med stora mängder fuktig och varm luft kan det resultera i att regn eller snö faller även öster om fjällen.

En klassisk turistmiss är att ligga kvar i sängen på fjällhotellet och grina när det regnar utanför. Visst är det trist att åka skidor i regn men de allra flesta gånger är det faktiskt snö högre upp på berget. Frågan är dock på vilken höjd över havet det övergår från regn till snö?

Ett exempel på detta är vårdagar i slutet av april eller maj då det kan regna i Narvik, i synnerhet i nedre delen av skidområdet, medan det snöar i Riksgränsen. Detta beror på isotermen.

Isoterm (eller Zero Degree Isoterm på engelska om du tittar i internationella väderprognoser) är den höjd över havet där det är 0 grader. Den normala temperaturgradienten är cirka 0,8 grader celsius per 100 höjdmeter, alltså 8 grader på 1000 meter. Här är det viktigt att veta att det behöver vara cirka +2 grader för att smälta en snöflinga. Det gör att det ofta växlar från regn till snö 250 meter under isotermnivån. Däremot blir det inte riktigt kall och fin pudersnö förrän det blir en temperatur på cirka -2, alltså 250 meter högre än isotermen.

Detta gör att du måste veta tre saker för att få bättre skidåkning:

1) temperatur där du befinner dig

2) vilken höjd du befinner dig på

3) vilken höjd du kan/vill åka skidor på

I de allra flesta skidåkares värld är det andra åkare som är den främsta anledningen till förstörd pudersnö men totalt sett är det mer snö som förstörs av temperatur, vind och sol än av att den blir uppspårad. Om du letar dig ut i fjällen på stighudar handlar det om att åka på rätt höjd och i rätt väderstreck för att hitta bra åkning och opåverkad snö. En topografisk karta är därför nyckeln till bra skidåkning.

Att ha lokalkännedom är självklart alltid det bästa. Men mycket av den kunskap som en ”local” sitter på kan du få fram genom att lära dig principerna och hur du läser kartan rätt. Det är så du sniffar rätt på den bästa snön på bästa sätt.

Många skidåkare tror också att det finns ett direkt samband mellan nyfallen snö och lavinfara. Det är dock oftast vinden som påverkar lavinfaran mer än själva snöfallet i sig. Majoriteten av alla laviner är flaklaviner som utgörs av vindpackad snö så om det snöar är det viktigaste för dig som skidåkare att förstå var det blåser och hur hårt.

Genom att läsa av terrängen och hitta rätt formationer på berget där vinden inte kommer åt att blåsa sönder snön får du både mjukare och finare snö att åka och också lägre lavinfara. Läser du istället av terrängen fel är risken stor att du både får sämre skidåkning, exempelvis bristande kartongsnö, och onödig lavinfara. Sök dig till skyddade grytor eller lägre ner på fjället, där hittar du ofta bättre snö.

Andreas Bengtsson Moström har hela livet haft en passion för skidåkning och klättring. Han är certifierad bergsguide (IFMGA) med hela världen som arbetsplats och har hjälpt gäster hitta fin skidåkning på närmare 400 skidorter i 14 olika länder. Sedan 2003 har han Riksgränsen som bas under våren.

Läs mer på www.mountainguide.se