Foto: Lapland Resorts/Axel Adolfsson
Grejen med Gränsen
Det finns mängder av anläggningar som säljer mer skidpass och erbjuder både större fallhöjd och fler nedfarter. Men frågan är om det finns någon svensk skidort som genom åren skapat fler myter och gett liv till fler legender än Riksgränsen.
För att försöka förstå vad det här egentligen beror på har vi pratat med fyra personer som har hela världen som sin arbetsplats men som ständigt återkommer till en liten skidort 200 km norr om Polcirkeln.
Intervju: Niklas Mattsson | Publicerad i Fjälljournal #7
Kristofer Turdell, professionell skidåkare
Första besöket i Riksgränsen: Det var med min familj någon gång i mitten av 90-talet.
Favoritåk i Riksgränsen: Jag gillar att varva åk på framsidan av Riksgränsfjället. Några favoriter är Skrattvallen, Uffes vägg och Branten. Är man ett gäng kompisar och snön är bra finns det så mycket variationer på åkning.
Bästa toppturen i området: Rivtind.
Om Scandinavian Big Mountain Championships: NM är en speciell tävling för mig och det är den enda tävlingen jag åkt här hemma i Sverige. Det är både en härlig avslutning på skidsäsongen där jag träffar massor av nya och gamla vänner samtidigt som det är väldigt mycket prestige i att göra bra resultat i tävlingen. NM har utan tvekan bidragit till att många svenska åkare idag tillhör världseliten. Jag minns hur det var för mig första gången jag ställde upp, när jag som helt okänd rookie kunde tävla mot legender som Henrik Windstedt och Reine Barkered. Att kunna mäta sig mot de bästa redan från första början gör jättemycket för den personliga utvecklingen men har nog också spelat en stor roll för vilket anseende tävlingen har i skidvärlden än idag, snart trettio år senare.
Om Riksgränsen som tävlingsarena: Skidåkningen i Riksgränsen är väldigt lekfull och lättillgänglig. Det är också häftigt hur vädret kan skapa så stora variationer i åkningen, hur vindformationer kan förändras under säsongens gång och därmed göra att åkningen blir helt annorlunda efter en snöstorm. Jämför man med många av bergen där tävlingarna på Freeride World Tour arrangeras så ser Riksgränsenfjället lite mindre ut men på NM körs tre, ibland fyra åk och Nordals konvexa sluttningar gör det lite knepigt att orientera sig.
Pierre Wikberg, filmmakare
Första besöket i Riksgränsen: Det var våren 1990. Jag åkte dit tillsammans med min kompis David från Piteå. Hans pappa hade via sitt jobb tillgång till en stuga i området. Vid den tidpunkten hade jag varit till Dundret och till Hemavan och Tärnaby tillsammans med min familj men aldrig så långt norröver. Jag visste att det fanns en skidort som hette Riksgränsen och var den låg men egentligen inte så mycket mer. Såhär trettio år senare tror jag att jag har besökt Gränsen åtminstone en gång varje vinter förutom kanske fem.
Favoritåk i Riksgränsen: Norgesvängen är mitt favoritåk på den här planeten, det finns inget annat åk som slår det. Terrängen är extremt bra lämpad för snowboardåkning, framförallt om man gillar lite mer surfiga svängar. Det absolut bästa som finns är att mötas på toppen av Riksgränsfjället i samband med att liftarna stänger för dagen, helst på våren när solen aldrig går ner. Att sedan vara ett gäng som åker hela det där långa, sköna åket tillsammans med vetskapen om att det är sista åket för dagen — det är sjukt värt.
Bästa toppturen i området: Ska jag vara helt ärlig är jag ingen topptursåkare. Jag har varit på väg upp på Vássečohkka flera gånger genom åren men det har aldrig blivit av. Ofta tycker jag att har för lite tid när jag väl är uppe i Gränsen så jag väljer alltid Norgesvängen istället.
Om Riksgränsen som mytisk mark: Riksgränsen blev ju tidigt en smått legendarisk plats i snowboardvärlden efter att Craig Kelly hade varit där 1990. När bilderna på honom åkande under midnattssolen började spridas över hela världen, ja, då blev det stort snabbt. Innan dess tror jag att många tog sina sparpengar och brände dit utan att riktigt veta vad det var för ställe bortsett från att det snöade mycket och solen aldrig gick ner. Sedan får man inte glömma att Riksgränsen var en av de första skidorterna som verkligen välkomnade snowboardåkare. Här var rivaliteten mellan skidåkare och snowboardåkare aldrig lika påtaglig som exempelvis i Alperna eller i USA. Det fanns en speciell öppenhet här och många likasinnade. Det tror jag betydde väldigt mycket.
Om Riksgränsens arv: Att Riksgränsen fortfarande har en stark dragningskraft i snowboardvärlden råder det ingen tvekan om. Kolla bara på deltagarantalet under Riksgränsen Banked Slalom eller hur gamla snowboardrävar från hela världen kom hit när jag och Ingemar Backman arrangerade King of the Hill 2016. För mig och Ingemar handlade det eventet om att visa alla yngre åkare där ute hur bra åkningen i Riksgränsen både var och är än idag men naturligtvis också om att återkoppla till den där dagen 1996 som betytt så mycket för oss båda. Enligt vissa är bilden på Ingemars hopp den dagen "the most iconic snowboard photo ever". Att jag lyckades vara där den dagen och filma min barndomskompis skriva snowboardhistoria, något som sedan skulle resultera i en snart 30 år lång karriär som filmmakare, det är så klart lite speciellt.
Evelina Nilsson, professionell skidåkare
Första besöket i Riksgränsen: Jag tror att jag kan ha varit där redan som jätteliten tillsammans med min familj. Jag vet dock att jag åkte skidor där första gången när jag var sex år.
Favoritåk i Riksgränsen: Alltså, det är ju som att fråga ett barn i en godisaffär om deras favoritgodis. Sommarstigen kan ju vara fantastisk lite senare på säsongen, när det har blivit vår. Norgesvängen är magi. Från toppen rakt ner i Snobben och vidare i Branten när det har börjat töa lite och man kan köra hits. Klumpen är ju alltid grym och åken på Nordals är ofta superfeta. Äh, det finns hur mycket rolig åkning som helst.
Bästa toppturen i området: När jag var yngre brukade vår familj hyra en stuga vid Kopparåsen på våren. Det här var innan toppturer hade blivit en lika stor grej som det är idag. Då brukade i alla fall min storebror ta sin snowboard under armen och hajka uppför fjället till Kopparåsrännorna som vi i vår familj kallade "Jonatans ränna". Jag minns att jag brukade kolla på när han åkte från ett av fönstrena i stugan och den turen och åket är än idag en favorit hos mig.
Om att ha vuxit upp med skidåkning i Riksgränsen: Eftersom jag har varit där sedan jag var liten känner jag än idag en sådan jäkla stark connection till Riksgränsen. Redan som ung drogs jag liksom dit, till den där utsatta och väderberoende tillvaron. Jag har också alltid älskat att alla är samlade på ett och samma ställe i Riksgränsen. På många andra orter är ju allt mer utspritt men här är i princip allt samlat under ett tak vilket ger en sådan gemenskap och inspiration. Att vädret sen kan vara så växlande och opålitligt tycker jag bara är en del av charmen. Har du dock tur och får uppleva skidåkning i bra väder när du är där är allt förlåtet. Då förstår man det magiska.
Mattias Fredriksson, fotograf & journalist
Första besöket i Riksgränsen: Det var dagen efter studentbalen i juni, 1992. Jag var 17 år gammal och flög upp till Kiruna tillsammans med en kompis. Jag hade ju läst massor om Gränsen i Åka Skidor — om Patrik “Strumpan” Strömsten, Stefan och Pia Palm och Robert Gustafsson — och så klart drömt mig dit till Lasse Thulins bilder. Där och då kändes det som att Riksgränsen var skidvärldens mittpunkt. Felix S:t Clair-Renard sade en gång att Gränsen är som en smältdegel för intressanta människor i skidvärlden och det stämmer verkligen.
Favoritåk i Riksgränsen: Ah, vad svårt. Måste jag välja säger jag nog Norgesvängen. Där hittar man ju nästan alltid bra snö någonstans och det finns massor av roliga linjer och lekfulla åk. Sen är det något särskilt med att gå tillbaka där längs järnvägen.
Bästa toppturen i området: En plats som verkligen har vuxit fram som en favorit hos mig under de senaste åren är Låktatjåkko. Det finns en massa fina åk ner mot vägen, omvända toppturer så att säga. Åken ner mot Kopparåsen är fantastiska! Sen är såklart halva grejen att också sitta inne i kåken och käka deras våfflor.
Om karriären som skidfotograf: Jag vet helt ärligt inte om jag hade jobbat med det jag gör idag om det inte vore för mina år i Gränsen. Redan vintern efter mitt första besök var jag tillbaka och bodde helt själv på turiststationen i Katterjåkk. Ganska snart träffade jag dock en massa sköna säsongare när jag var ute och åkte och blev inbjuden att komma och bo hos dem på Meteorologen som vid den tiden var personalboende. Det var där tanken på att börja säsonga växte fram och 1994 jobbade jag min första säsong. Egentligen arbetade jag så lite som möjligt för att kunna få ett personalboende och praktisera hos Lasse Thulin. Lasse har betytt jättemycket för min fotokarriär, även om han sågade mycket av mina bilder i början. Det var otroligt lärorikt och jag lärde mig massor hos honom.
Om att fotografera i området runt Riksgränsen: Under de senaste 15 åren har jag spenderat mycket tid uppe i området kring Abisko, Låktatjåkko, Björkliden och Riksgränsen samt även i och kring Narvik. Jag har haft möjligheten att göra redaktionella och kommersiella projekt för kunder och magasin både i Skandinavien och utomlands. Numera bor jag i Kanada men trots det gör jag besök varje år, det är lite som att komma hem och jag är glad för att ha chansen att återvända. Regionen har en stor plats i mitt hjärta! Jag har många goda vänner kvar i området och det märks att det här är en region där företag och entreprenörer förstår värdet av bra material. Även om det är en liten plats som ligger ganska avsides är det inga problem att göra jobb och projekt där. Sedan går det så klart inte att komma ifrån naturen - de stora ytorna och den böljande terrängen, känslan av vildmark, de enorma snömängderna och sist men inte minst ljuset. Riksgränsen erbjuder många olika scenarier som alla är relativt lättillgängliga, det är ganska enkelt att snabbt komma till miljöer som känns "out there". När jag är ute på jobb uppskattar jag att att kunna bo bekvämt och äta bra i kombination med att snabbt kunna komma ut i fjällen. Att kunna ge sig ut på skidor direkt från hotellet och sedan gå i flera dagar om du vill. Skandinavien är unikt på det sättet.
