Grejen med gryn

För många skidåkare och fjällvandrare är havregrynsgröt en självklar start på dagen. Men bakom den anspråkslösa frukosten finns en rad egenskaper som gör havregryn särskilt användbara för den som ska vara aktiv utomhus.

Text: Niklas Mattsson

En portion havregrynsgröt före en dag i skidbacken eller en påse havregryn i ryggsäcken under fjällvandringen. Få livsmedel har en lika given plats i friluftslivet. Havregryn är billiga, hållbara och enkla att tillaga men det är framför allt innehållet som gör dem intressanta.

Hundra gram torra havregryn ger ungefär 370 kilokalorier och innehåller både kolhydrater, protein, fett och kostfibrer. Kolhydraterna är en viktig energikälla för musklerna vid fysisk aktivitet medan det låga vatteninnehållet gör havregrynen förhållandevis energirika i relation till sin vikt. Det senare är särskilt värdefullt när flera dagars mat ska bäras i ryggsäcken.

Havre innehåller betaglukaner, en typ av vattenlösliga kostfibrer som har förmågan att binda vatten och bilda en trögflytande lösning. Det bidrar bland annat till havregrynsgrötens karakteristiska konsistens.

Samma egenskap har betydelse i matsmältningssystemet där betaglukanerna kan påverka hur snabbt kolhydrater bryts ner och tas upp. Forskning visar att betaglukaner från havre under vissa förutsättningar kan dämpa blodsockerstegringen efter en måltid.

En annan fördel med havregryn är att de går snabbt att tillaga, bara några minuter i varmt vatten behövs. Förklaringen finns i tillverkningen. Havrekärnorna värmebehandlas och valsas till tunna flingor. Värmebehandlingen bidrar till att stabilisera havrens naturliga fett medan valsningen gör att vattnet lättare tränger in i grynen.

Havregryn behöver därför inte ens kokas för att bli mjuka. Med tillräckligt mycket vatten och lite tid fungerar det också med kall vätska. En egenskap som är särskilt praktisk när varje gram bränsle räknas.

Källa: Livsmedelsverket