Ute på Zwift
För två år sedan sade redaktör Mattsson upp sitt gymmedlemskap, klickade hem en smart cykeltrainer och trampade iväg längs Watopias virtuella vägar. Det här är vad han kommit fram till.
Text: Niklas Mattsson
Det är knappast någon överdrift att hävda att Zwift fullkomligen har exploderat i popularitet de senaste åren, både världen över och bland de cyklister jag har i min bekantskapskrets. Ska jag vara helt ärlig var jag ordentligt skeptisk när jag började höra mina vänner och bekanta prata om högteknologiska ”paincaves” med trainers som simulerar vibrationer från marken och fläktar som automatiskt anpassar sig efter hjärtfrekvens. För mig lät alltihop smått hysteriskt. Men, det var innan jag själv hade provat.
För den som möjligen aldrig hört talas om Zwift så pratar vi om en onlineplattform som erbjuder cykling i en virtuell miljö, möjlighet att interagera med andra cyklister världen över och delta i strukturerade träningspass, gruppturer och tävlingar. I Zwifts virtuella värld simuleras vägar, landskap och miljöer — här finns möjligheten att cykla genom neondränkta stadskärnor, spektaulära bergspass eller mer fantasifulla naturlandskap.
För en realistisk upplevelse behövs en så kallad smart cykeltrainer. På denna monterar du din cykel, tar bort bakhjulet och låter kedjan driva en kassett som sitter på trainern. Trainern håller koll på din kadens och justerar automatiskt motståndet för att simulera förändringar i terrängen. Det blir helt enkelt tyngre eller lättare beroende på topografin.
Zwift-appen kan installeras och användas på en mängd olika enheter som kan kommunicera med trainern. De allra flesta använder även pulsmätare och investerar i en kraftfull fläkt då bristen på naturligt luftmotstånd snabbt kan leda till överhettning och sämre prestationer.
För en person som möjligen inte är speciellt teknikintresserad kan allt runt Zwift med stor sannolikhet kännas en smula överväldigande. Min upplevelse är dock att om man bara avsätter lite tid och gör allt steg för steg så är hela installations- och komma-igång-delen inte så krånglig. Zwift guidar dig genom hela processen och erbjuder en bra första tur där du får möjlighet att bekanta dig med hur allt fungerar.
Efter två år med Zwift har jag upptäckt att hela upplevelsen är precis vad man själv gör den till, oavsett om man är nervös nybörjare eller smått fanatisk elitcyklist.
Här finns möjlighet att helt på egen hand nöta mil men vill man inte cykla ensam utan hellre göra det hela till en social upplevelse gör man det enkelt genom att haka på ett av alla gruppträningspass som erbjuds. För vissa kanske det mest handlar om att få sin träning gjord så snabbt och tidseffektivt som möjligt, för andra ligger fokus på rejält långa och utmanande pass som kräver snudd på en hel dag. Eller så vill man tävla och mäta sig mot andra cyklister i realtid. Självklart finns även den möjligheten, oavsett fysik och nivå.
För mig personligen har fokus först och främst handlat om struktur och att få min träning att bli av. Det är naturligtvis betydligt enklare att slänga på sig träningskläderna och gå ner i källaren än att packa med sig allt, sätta sig i bilen och bege sig iväg till gymmet. Jag har ofta cyklat tidiga morgnar när resten av familjen fortfarande ligger och sover eller på kvällarna, efter att ungarna lagt sig, tillsammans med en fotbollsmatch eller ett teveavsnitt på en andraskärm. Med Zwift har min träning i princip aldrig behövt stöka till det i familjekalendern.
Min målsättning har hela tiden också varit att öka min uthållighet. Genom att redan från start testa min ”Functional Threshold Power”, min tröskel, har jag kunnat följa min utveckling och anpassa min träning.
Här kanske vän av ordning ställer sig den fullt rimliga frågan om det ändå inte är bättre att sysselsätta sig med traditionell cykling utomhus. Här killgissar jag men för de allra flesta skulle jag säga att Zwift i första hand är ett verktyg för att hålla igång motivationen vintertid och träna inomhus, oavsett väderförhållanden eller årstider, i en miljö som så långt det är tekniskt möjligt ska efterlikna traditionell utomhuscykling.
Får jag dock fortsätta spekulera så är min känsla att Zwift alltmer utvecklats till ett träningsverktyg som används året runt av allt fler cyklister.
Naturligtvis är det fantastiskt att trampa iväg en solig sommardag, att få vistas i naturen och uppleva landskapen från en cykel. Men, ur ett träningsperspektiv upplever jag personligen att jag har mer att hämta från Zwift. Här finns mängder av strukturerade träningspass som är utformade för att förbättra olika aspekter av min cykling, såsom förbättrad styrka vid klättringar, ökad snabbhet eller att bygga upp uthållighet vid längre distanser. Genom att följa olika träningsplaner kan jag i Zwift effektivt skräddarsy och optimera min träning för att fokusera på specifika mål och områden.
De negativa bitarna då? Tja, man behöver ju investera i ett antal prylar som man liksom inte kommer ifrån. Sedan går det såklart att bränna ett helt gäng med månadslöner på att maxa sin ”paincave”. Och Zwifts månadsabonnemang har inte blivit billigare under det gångna åren.
För mig övervägs dock allt här ovan med råge av alla de positiva upplevelser som jag redan nämnt. I skrivande stund, i mitten av maj månad, tänker jag att det kanske börjar vara dags för utomhussäsong. Samtidigt är jag lite sugen på att aktivera en ny tre månader lång träningsplan. Vi får se hur det blir. Mer cykling kommer det hursomhelst bli, på virtuella eller verkliga vägar.
